torsdag 16 juli 2015

Förlorat allt umgänge. Sett dottern mindre än en timme på två år. Nu blir d socialen fast jag inte har tillit till dem.


Förlorat allt umgänge. Sett dottern mindre än en timme på två år. Nu blir d socialen fast jag inte har tillit till dem.

Warning *rant* (som vanligt ;)!
Denna mailkonversation är pågående, så jag kan skriva en spoiler här om att detta inlägg handlar om att utmynna i någon fantastisk dramaturgisk "knorr".



Mailkonversation:


Från: *********
Skickat: den 25 juni 2015 15:20
Till: stodochomsorg
Ämne: VB: Hjälp min dotter få lite perspektiv på tillvaron och hjälp henne slippa psykisk sjukdom! *****



***** kommun blev miljödiplomerad 201* och Fair Trade City 20**

Från: Ola K [mailto:ola@aquarius.se]
Skickat: den 24 juni 2015 23:44
Till: **** Kommun
Ämne: Hjälp min dotter få lite perspektiv på tillvaron och hjälp henne slippa psykisk sjukdom!

Hej
Min nu 12 åriga dotters mamma och mormor visar hemska tecken på att vara psykiskt sjuka och jag har försökt få gehör för detta i hela min dotters liv. Jag förlorade den umgängesrätt jag hade då jag ifrågasatte en diagnos som sattes på dottern. Jag hade redan när dottern var ett år kontakt med andra fäder och speciellt en som då utsattes för samma gisslanliknande situation. Jag behöver alltså ingen information om vart jag kan vända mig. Jag vänder mig nu till er och förväntar mig att tas på allvar. Jag har sedan  diagnosen inte ens fått tillfälle att prata enskilt med dottern en enda gång för att få höra vad hon vet och hur det känns för henne. Lyckades med hjälp av mina föräldrar kuppa till mig ca tio minuters tid för ca ett år sedan. Troligtvis vet hon inte vad mamma sagt att hon är. Men kanske får hon dagligen höra om vilka fel det är på henne och att hon är släkt med mig som självklart framställs som roten till allt ont. De har flyttat till ******* utan att uppge nya adressen och när jag vågat åka förbi där har jag senast tagit med min nya familj. Både jag och min flickvän knackade på. Mormodern var hemma men öppnade inte. Situationen kan vara nära att balla ur till en Fritzl liknande historia och det är helt enkelt ingen som hjälper min dotter eftersom jag är man och pappa utan vårdnad. Jag har ingen trovärdighet någonstans och kan bara se på eller ans hur min dotter dras allt djupare in i att ärva sin mammas psykiska problem. Jag ber er att lyssna på mig. Jag ber er att ge mig en gnutta förtroende även om jag är man. Det här handlar om en underbar dotter som lider och det hela är väldigt onödigt. Jag har försökt vända mig till media flera gånger men inte med den senaste händelseutvecklingen där de verkligen gått under jorden med henne. Obs jag är ostraffad, det finns inga andra anklagelser mot mig än att jag inte "förstår mitt barns särskilda behov" men så fort myndigheter vänder sig bort fortsätter och intensifieras trakasserierna. 

Ring gärna och diskutera om ni undrar något. Jag är både mån om att få börja träffa min dotter igen (och det gör hela släkten på denna sida också). Alla saknar henne och hennes mamma och mormor är inte friska. De är extremt manipulativa. Det vill gärna smutskasta mig och det är därför svårt för mig att få förtroende eftersom inten tror att två människor kan ljuga så mycket så istället tror man på dem.

Jag berättar för er hur två manipulativa kvinnor kan utnyttja alla system som byggts upp för att skydda kvinnor som är utsatta på riktigt. Dessa är bedragare. Min dotters mamma säger sig vara konstnär men lever på socialbidrag i egenskap av att vara ensam mamma i behov av beskydd. Hon flyttade just ihop med sin mamma. Hon fyllde nyss 40.. 


Vänliga hälsningar **


</hr>


Hej! För att kunna behandla den information och den anmälan som du skickat behöver du komplettera med kontaktuppgifter eller personuppgifter. Du kan ringa på kontorstid på telefonnummer **02-5214** eller komplettera via ytterligare ett mejl men då på adressenstod-och-omsorg@********

Med vänlig hälsning
**********
Socialsekreterare
******* kommun
*****


*****
Hej!
Jag har mailat den adress du bifogade sist men har inte fått någon återkoppling.
Mailar därför nu för att stämma av vad som händer, dvs hur landet ligger.
Bifogar ett inlägg jag skrivit med anledning av en namningamling för att FN ska erkänna föräldra alieninging som barnmisshandel, vilket blivit brottsligt i Brasilien bland annat.

"My first daughters mother has gotten all attention she could possibly get to make this happen. Its state funder and Im on the verge to suicide. If if wasent for a lucky strike that gave me a new family. Im a Swede for christ sake. Im from IKEA land. Journalists keep telling me THIS IS THE THING WE DONT WRITE ABOUT. Because they say they risk their careers because there is a chance the mother is right. So everybody kinda knows about this and still I keep hearing this argument still after 12 years: "But you have rights. Yes you have rights!". When I oppose ppl who dont know, they directly make the assumption Im plain stupid and that Im probably violent.. Not until my new girlfriend joins in telling them we have been to court against my ex, the non believers start believing, saying "whaat"?.... Then discussion ends since I really dont want to talk about it. I had a functioning weekend visiting kalendar but as my ex increased problematic behaviour I had to make a stand and went to court a SECOND time. There I lost everything. It was now almost two years ago I say my daughter. We´ve been driving to their rentalhouse now and then but they seem to always be away, having the grandmother standing guard and not even opening to say hi. This Christmas I saw my daughter who was in deep shock and she couldnt speak. I tried to talk to her but the mother stood by her side and didnt help me out. After a few seconds the ex said "Well.." and I said good bye, merry Christmas and closed the door to avoid arguments about harrassing behaviour. This is Sweden. This is a country where newspapers EVERY DAY writes about equality in a manner where the assumption is: men has to stand back and women has to be promoted. Thing is, a manipulative person can use this rhetorric for her own good, lifting money not thinking about her kid in the long run. In our case Its got to do with the mothers own childhood where she seems to have been experiencing something similar. She just dont know anything else than rejected fathers - so she has been doing everything in her power to make it happen."

Så.. jag väntar med förväntan på ert svar och på besked om hur socialtjänsten kan hjälpa mig och min första dotter. Förslag: Ett inledande möte.


Med vänliga hälsningar **** *******

onsdag 1 oktober 2014

Att försöka sköta en karriär när man lever med ett trauma


Det värsta med hur jag och dottern behandlats tror jag är att de som jobbar med familjerätt inte tycks förstå hur destruktivt detta är psykologiskt för oss. Hur traumatiskt det är att leva med en saknad mellan barn och förälder som man dessutom inte förstår. Det finns inte  heller några sakliga anledningar som går att förstå eftersom det har skett helt grundlöst. Det enda som finns att förstå är vad som stavas trakasserier, vuxenmobbing och häxutdrivning. Det är där rättssamhället befinner sig för en ostraffad prickfri arbetsam solidarisk jämställd pappa.  Det är ett resultat av slentrianmässiga beslut staplade på varann baserad på en falsk snedvriden historiesyn där män aldrig varit till nytta och aldrig förolyckats eller slitits ut för sina familjer och aldrig tagit hand om de sina, som i alla olika utredares ögon i allt, vid varje tillfälle skapat och återberättat myten om ett monster och till slut istället för det oskuldsfulla lilla spädbarnet, en oregerlig problematisk ohörsam elvaåring. Det summariska trakasseriet har varit lika godtyckligt som vilken förföljelse som helst. Att man i vissa människors ögon förblir ett förlöjligat subjekt, ett skrattretande skämt beror på en alldeles för vanlig ideologisk inkonsekvens i att ena stunden när det passar, döma och läsa människor utifrån biologiskt kön och kalla dem ”Män” och ”kvinnor” och andra stunden, när det passar, tala om och belysa betydelsen av det kulturella könet. Att en transperson skall ha rätten att få kalla sig ”Queer” eller ”ingenting alls” är långt mer intressant än att samma person när den får barn skall få se att fn:s deklaration om mänskliga rätigheter faktiskt gäller och att ingen skall behöva dömas eller trakasseras godtyckligen under ett till två decennier. Mammans lögner fortsätter i oändlighet, ända tills barnet självt inte längre är barn och förskjuter sin egen mamma eller monstret som pappa kanske till och med själv tillslut på grund av förstörd självbild och livströtthet har hjälpt till att befästa. Barnet som nu blivit vuxen och pappan kan gråta tillsammans över en barndom som för honom bara blev fragmentariska besök och ”umgängen”, på mammans och olika handläggares villkor. Många gånger läste han tidningsrubriker om bortrövade barn och aldrig begick han själv samma misstag. Han framhärdade. Orkade sig igenom alla jular utan henne och alla sommarlov utan henne. Alla helger utan henne. Alla skolavslutningar han hörde av när de redan skett. All information från skolan som aldrig nådde honom. Det känns som galenskap med tanke på hur hårt jag försökt att göra bra ifrån mig karriärmässigt. Det har samtidigt varit moderat styre och välfärden har monterats ner. Mer eller mindre allt handverksarbete går till Polska gästarbetare som jobbar svart. Det hör till ovanligheterna att någonting alls produceras i sverige i form av tillverkningsindustri eller hantverksmässig tillverkning. Att dessutom i ett hårt kallt exkluderande arbetslivsklimat berövas kontakten med sitt barn har mitt i politikernas stora runda prat om välfärdssverige skapat en totalt ohållbar och ovärdig livssituation. Familjerättens godtyckliga metoder är ett så mycket större brott än bara en fråga om "barnets rätt till båda föräldrar". Det förstör grundvalarna för både barnets och den uteslutna förälderns hela existens eftersom det oavkortat kommer gå ut över sociala relationer, arbetsplatsen, utbildningen, you name it. Detta är inga spekulationer. Detta är min insikt om situationer jag hamnat i, felaktiga beslut jag tagit och problem jag fått på grund av att jag misstros av samhället eftersom jag är man. Försök bortförklara hur detta inte påverkar riket Sverige och den svenska skolan. Försök isolera detta till ett problem för några få (lite svinn får hen räkna med). Jag klarar det inte.

torsdag 18 september 2014

Vad jag vill berätta med denna blogg

Med denna blogg vill jag berätta för alla om vilket rättsläge som gäller för den som får barn med fel person och hur lite som krävs för att helt bli uteslsuten som förälder. Jag minns en film som för kanske tjugo år sedan väckte stort rabalder. Den hette "utan min dotter". Den handlade om en pappa som flydde till Irak med sin dotter. Modern beskrev i filmen sin maktlöshet och hur hon tillslut fick tillbaka dottern. Att jag själv skulle uppleva något liknande kunde jag aldrig föreställa mig. Att det skulle ske "helt i onödan" skulle jag aldrig helle kunnat föreställa mig. Att det skulle fortsätta och fortsätta i över tio år trots att jag ropat för döva öron inom samhälleliga instanser hade jag aldrig trott skulle kunna ske om jag hade fått gissa, innan det skedde. Det hade varit lättare att förstå om jag tex varit alkoholist med dokumenterade besvär och svårigheter eller om jag varit en dömd brottsling. Då hade jag förstått och accepterat faktum. Att jag skulle frånskiljas från mitt barns barndom med alla medel trots att inget någonsin bevisats ligga till grund för att göra mig olämplig. 

Som om detta inte är nog kan jag berätta att det inte ens behövs en anledning, även om jag hela tiden hör nya lösa anklagelser som är rena påhitt eller uppgifter tagna ur sitt sammanhang där hon som berättar dem mycket väl känner till sammanhangen fast hon väljer att inte säga hela sanningen om vad det är hon för tillfället lyfter fram och vrider till för att få mig att framstå i dålig dager. Det ligger nämligen till så att Svensk lag understödjer den förälder som letar fram konflikter och problem och straffar ut den som är tillmötesgående som kan släta över, gå vidare och kan känna förlåtelse. 

Förtelse har varit viktigt för mig och trots att jag inte ser mig som kristen är förlåtelsen ett otroligt viktigt verktyg för mig. Jag har lyckats förlåta mitt barns mamma många gånger och i perioder byggt upp det förtroende vi behöver så att jag ibland har kunnat stanna kvar i hennes och dotterns lägenhet medans hon själv gått och handlat eller åkt med min dotter på biltur 30 mil till mina föräldrar. 

Detta förtroende är något som min dotters mamma sedanvalt att inte berätta om när hennes hämndbegär tagit över eftersom jag känt mig tvingad att vända mig till domstol för andra gången. Detta eftersom min tid med min dotter decimerats, stulits från oss och i långa perioder försvunnit helt  (det är ett otroligt tabu att skriva "min tid med min dotter" och det är jag medveten om men det är ett politiskt ställningstagande för mig att ändå uttrycka mig så. Mer om detta i kommande inlägg).

Dessvärre har jag som man och som ogift, inget som helst förtroende inom rättsväsendet eller för familjerätten. För mig spelar det ingen roll hur mycket jag berättar om mammans och dotterns familjesituation, och hur orolig jag är för min dotters hälsa eftersom demsom jobbar med detta tror att det inte gör så mycket, att det inte spelar roll för ett barn om det saknar ena föräldern under hela sin uppväxt.

fredag 12 september 2014

tisdag 9 september 2014

Vad kostar psykopati och föräldraalienering samhället?

Surviving Psychopathy is dedicated to educating the public regarding the nature of psychopathy and its cost to individuals and society.


Sedan 2006 hamnar vårdnadstvister oftare o oftare i rätten

http://www.dn.se/nyheter/sverige/vardnadstvist-hamnar-oftare-i-ratten/

söndag 10 augusti 2014

Feminismen som personlighetsstörning

http://hblgranskning.blogspot.se/2013/03/feminismen-som-personlighetsstorning.html